Inlägg 11
Nu är jag klar med mitt arbete. Jag tror att jag har lärt mig mycket, jag har fått mer inblick i hur det kan vara att ha en ätstörning men jag har också fått fundera en hel del. Jag tror att det är det som man lärt sig mest av. Alla smarta kommentarer får en att fortsätta fundera och att ändra och utveckla sina synpunkter.
Det har varit kul och annorlunda att redovisa i bloggformat och jag hoppas att även betyget kommer att bli lika kul, haha. Nu ska jag fortsätta att kämpa vidare i skolvärlden men först väntar ett härligt sommarlov på mig!
Hejdå så länge!
Ebba
Det har varit kul och annorlunda att redovisa i bloggformat och jag hoppas att även betyget kommer att bli lika kul, haha. Nu ska jag fortsätta att kämpa vidare i skolvärlden men först väntar ett härligt sommarlov på mig!
Hejdå så länge!
Ebba
intervju, inlägg 10
Att man har/har haft en sjukdom som till exempel Anorexi kan var ganska känsligt och ganska personligt, det kan även vara svårt att förklara hur det blev som det blev eftersom att det säkert är mycket som samspelar med varandra.
Jag kallar min vän för Eva, även om hon inte heter det på riktigt.
Varför tror du att du fick Anorexi Eva?
- Det finns nog mer än ett svar på den frågan men jag tror faktiskt att det är mitt eget fel. Jag föll för grupptrycket i samhället och ville passa in. Precis som alla andra. Samtidigt tränade jag mycket, det i en kombination med dålig mat gör nog att man kommer in i det mycket snabbare eftersom att man rasade i vikt i början. Det fick mig nog att vilja fortsätta gå ner i vikt.
Hur fick du hjälp med din Anorexi?
- Både mina vänner och min familj märkte ganska fort att jag blev väldigt mycket smalare på en väldigt kort tid. Mina vänner försökte hjälpa mig genom att uppmuntramig väldigt mycket till att äta och försökte banka in i mitt huvud att jag duger precis som jag är, men när det hände så var jag redan väldigt fast i min diet. Mina föräldrar tog dock tag i problemet när de märkte att jag aldrig blev bättre. Det var de som hjälpte mig att söka hjälp på annat håll och det är jag mycket tacksam för.
Hur känns det idag?
- Det få gångerna jag känner att jag äter dåligt tvingar jag alltid mig själv att äta lite extra. Det spelar ingen roll då vad det är jag trycker i mig. Vikt är ju inte direkt något problem för mig så på det viset behöver jag inte bry mig. Så när jag känner att jag äter dåligt så är det bara att försöka trycka i sig precis det man är sugen på just för det tillfället. Det kan vara allt från godis till salladsblad. Det funkar och problemet försvinner mer och mer hela tiden.
Hur ska man reagera som anhörig eller kompis när någon har fått en ätstörning?
- Jadu, det är nog den svåraste frågan som finns. Det är så individuellt och man kan aldrig veta. Men det gäller nog att någon tar tag i prblemet riktigt ordentligt. Men det gäller att det är rätt person som gör det. Om det blir fel så kan problemet bara växa ännu mer. Men samtidigt som man behöver någon som tar upp problemet så måste det nog fortfarande finnas en vardag, någon som är som vanligt, glad, trevlig och positiv. Så att sjukdomen inte tar över hela ens personlighet. Detta är en svår balansgång och det är väldigt lätt att göra det värre för personen men samtidigt kan man ju inte strunta i problemet. Då kan det ju aldrig bli bättre.
Det var min intervju med "Eva", jag är väldigt tacksam att hon ställde upp och svarade på några snabba frågor och det hjälpte mig nog väldigt mycket att förstå hur man tänker när man har en sjukdom som till exempel Anorexi. Tack!
inlägg 9
Jag har nyss tryckt i mig en massa ostbågar, godis, pizza och annat smarrigt.
Jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att gå och spy upp allt igen. Fett ovärt. Ursäkta den dåliga svenskan.
Idag har jag dessutom träffat en tjej som jag kände för ganska länge sen. Hon har haft anorexi, jag frågade henne hur det har varit att komma tillbaka från en sådan sjukdom.
Jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att gå och spy upp allt igen. Fett ovärt. Ursäkta den dåliga svenskan.
Idag har jag dessutom träffat en tjej som jag kände för ganska länge sen. Hon har haft anorexi, jag frågade henne hur det har varit att komma tillbaka från en sådan sjukdom.
Lång text del 4, inlägg 8
Fetma - överflöd av kroppsfett
Fetma är en väldigt vanlig sjukdom som orsakas av bland annat ärftlighet, livsstil och miljö.
Fetman innebär en stor påfrestning på kroppen och kan leda till sjukdomar som till exempel högt blodtryck. Man kan också få förslitningsskador och i vissa fall typ 2-diabetes.
Om en person har fetma så syns det ganska tydligt. Man kan ta reda på om man har fetma genom att till exempel mäta midjemåttet eller räkna ut sitt BMI.
BMI är ett värde som mäter förhållandet mellan längden och vikten. Det värdet är en bra måttstock och det används i många fall väldigt flitigt. Om man har ett BMI-värde på över 30 så har man fetma. Normalvärdet ligger på mellan 18,50–24,99.
Oftast går behandlingen av fetma ut på att personen själv får banta och försöka att ändra på sin livsstil. Om det inte fungerar så kan man opereras. Men det är ganska ovanligt. Det finns också läkemedel och pulver som gör så att man till exempel äter mindre.
Nu är den långa texten klar! , Fortsättningen följer ej.
Fetma är en väldigt vanlig sjukdom som orsakas av bland annat ärftlighet, livsstil och miljö.
Fetman innebär en stor påfrestning på kroppen och kan leda till sjukdomar som till exempel högt blodtryck. Man kan också få förslitningsskador och i vissa fall typ 2-diabetes.
Om en person har fetma så syns det ganska tydligt. Man kan ta reda på om man har fetma genom att till exempel mäta midjemåttet eller räkna ut sitt BMI.
BMI är ett värde som mäter förhållandet mellan längden och vikten. Det värdet är en bra måttstock och det används i många fall väldigt flitigt. Om man har ett BMI-värde på över 30 så har man fetma. Normalvärdet ligger på mellan 18,50–24,99.
Oftast går behandlingen av fetma ut på att personen själv får banta och försöka att ändra på sin livsstil. Om det inte fungerar så kan man opereras. Men det är ganska ovanligt. Det finns också läkemedel och pulver som gör så att man till exempel äter mindre.
Nu är den långa texten klar! , Fortsättningen följer ej.
Inlägg 7
Anorexi - ett scenario
Tänk dig själv att alla dina kompisar ska ut och bowla tillsammans och sen ta och käka en pizza ute någonstans. Självklart vill du inte äta eftersom att du har Anorexi och därmed tycker att du är för tjock.
Du vill självklart inte att dina kompisar ska märka att du inte äter något men du vill ju inte heller verka som en riktig tråkmåns och inte följa med.
Vad fan skulle man gjort?
Kan man följa med och bowla och sen bara dra? Oftast är ju ätandet efter också en del av upplevelsen tycker jag iallafall. Kan man gå dit och efter bara ta ett glas vatten, kanske inte, det skulle nog bli ganska tråkig stämning då. Men vad gör man då? Går dit käkar och sen spyr upp allting så man slipper problemet?
Det måste vara grymt jobbigt i sådana här situationer att bestämma sig för vad man ska göra. En sån här vardaglig syssla måste kännas riktigt hemsk och jobbig.
Vad gör då människor i vanliga fall när de ställs inför ett problem? Jo, de frågar någon annan vad de tycker.
Men en anorektiker vill ju oftast inte att någon annan ska veta om något. Att bära på alla dessa små vardagsproblem måste vara väldigt påfrestande. Dessutom kan anorektikern också ha fysiska symtom på grund utav undernäring och annat. Koncentrationsförmågan kan ju inte direkt vara på topp heller när man får i sig så lite näring.
JOBBIG SITUATION.
Tänk dig själv att alla dina kompisar ska ut och bowla tillsammans och sen ta och käka en pizza ute någonstans. Självklart vill du inte äta eftersom att du har Anorexi och därmed tycker att du är för tjock.
Du vill självklart inte att dina kompisar ska märka att du inte äter något men du vill ju inte heller verka som en riktig tråkmåns och inte följa med.
Vad fan skulle man gjort?
Kan man följa med och bowla och sen bara dra? Oftast är ju ätandet efter också en del av upplevelsen tycker jag iallafall. Kan man gå dit och efter bara ta ett glas vatten, kanske inte, det skulle nog bli ganska tråkig stämning då. Men vad gör man då? Går dit käkar och sen spyr upp allting så man slipper problemet?
Det måste vara grymt jobbigt i sådana här situationer att bestämma sig för vad man ska göra. En sån här vardaglig syssla måste kännas riktigt hemsk och jobbig.
Vad gör då människor i vanliga fall när de ställs inför ett problem? Jo, de frågar någon annan vad de tycker.
Men en anorektiker vill ju oftast inte att någon annan ska veta om något. Att bära på alla dessa små vardagsproblem måste vara väldigt påfrestande. Dessutom kan anorektikern också ha fysiska symtom på grund utav undernäring och annat. Koncentrationsförmågan kan ju inte direkt vara på topp heller när man får i sig så lite näring.
JOBBIG SITUATION.
Lång text del 3, inlägg 6
Bulimi Nervosa - ”nervös omättlighet”
Det är den latinska översättningen på något
som vi till vardags enkelt kallar för Bulimi.
Bulimi är en allvarlig ätstörning som innebär att den sjuka hetsäter jättemycket mat. När man har ätit upp all denna mat, så vill man bli av med den. Detta görs oftast genom att kräkas. Varför man kräks är för att man får någon slags dåligt samvete för att man har ätit. Då känner man att man måste bli av med det på en gång. Att kräkas är som sagt vanligast men det händer också att den sjuke tränar extremt mycket efter att den ätit eller att personen använder laxeringsmedel.
Bulimi och Anorexi är väldigt lika sjukdomar. Både den som har bulimi och den som har anorexi blir extremt smala, vill dessutom vara så och bägge ger ungefär samma symtom, såsom:
- Mag- och tarmproblem
- utebliven mens
- trötthet
- depression
- kraftig bantning
- låg kroppsvikt
Bara några av symtomen.
Orsaken till att man får både bulimi och anorexi är som sagt starkt påverkat av samhället och sköhetsideal världen över. Ens egen självbild påverkar mycket också och den kan omgivningen påverka mycket genom talet. Det är viktigt att få höra att man duger precis som man är. Det glömmer nog både media bort och människorna i våran närmsta omgivning.
Lång text del 2, inlägg 5
Anorexi - självsvältning
Anorexi eller anorexia är de vardagliga namnet sjukdomen, men den riktiga benämningen är Anorexia Nervosa.
Anorexia är latin och betyder aptitlöshet.
Anorexi är en främst psykisk sjukdom som påverkar kroppen väldigt kraftigt. på något sätt har man skaffat sig en väldigt felaktig kroppsbild. Man är helt fixerad av sin kropp, man tycker att man är överviktig och tycker att man själv behöver banta. Personen med sjukdomen svälter sig själv och dessa personer blir ofta extremt smala.
Ofta får personen denna felaktiga bild av sin kropp för att denne jämför sig med dagens ideal. I dagens ideal ska man vara mycket smal, och när man känner att man inte lever upp till dessa "krav" så kan denna sjukdom uppkomma.
Anorexi kan vara livshotande om patienten inte får vård. Det är viktigt att personen får vård så tidigt som möjligt, då är det lättare att hjälpa personen än om det har gått så långt att den har börjat svälta sig själv. Då fungerar inte kroppens normala biologiska funktioner. Det kan vara svårt att återställa balansen i kroppen igen då.
Men de allra flesta som får hjälp blir botade. Men anorektiker förstår inte själva att deras beteende är sjukligt och behöver därför mycket hjälp och stöd från sin familj och sina vänner för att våga söka hjälp och bli av med sin sjukdom.
Behandlingen går ofta ut på att man måste lära sig att äta på normala tiden igen. Man får också psykoterapi för att förbättra ens självbild och annat jobbigt.
Om det är riktigt illa kan man till och med bli inlagd på sjukhus.
Fortsätting följer.
Anorexi eller anorexia är de vardagliga namnet sjukdomen, men den riktiga benämningen är Anorexia Nervosa.
Anorexia är latin och betyder aptitlöshet.
Anorexi är en främst psykisk sjukdom som påverkar kroppen väldigt kraftigt. på något sätt har man skaffat sig en väldigt felaktig kroppsbild. Man är helt fixerad av sin kropp, man tycker att man är överviktig och tycker att man själv behöver banta. Personen med sjukdomen svälter sig själv och dessa personer blir ofta extremt smala.
Ofta får personen denna felaktiga bild av sin kropp för att denne jämför sig med dagens ideal. I dagens ideal ska man vara mycket smal, och när man känner att man inte lever upp till dessa "krav" så kan denna sjukdom uppkomma.
Anorexi kan vara livshotande om patienten inte får vård. Det är viktigt att personen får vård så tidigt som möjligt, då är det lättare att hjälpa personen än om det har gått så långt att den har börjat svälta sig själv. Då fungerar inte kroppens normala biologiska funktioner. Det kan vara svårt att återställa balansen i kroppen igen då.
Men de allra flesta som får hjälp blir botade. Men anorektiker förstår inte själva att deras beteende är sjukligt och behöver därför mycket hjälp och stöd från sin familj och sina vänner för att våga söka hjälp och bli av med sin sjukdom.
Behandlingen går ofta ut på att man måste lära sig att äta på normala tiden igen. Man får också psykoterapi för att förbättra ens självbild och annat jobbigt.
Om det är riktigt illa kan man till och med bli inlagd på sjukhus.
Fortsätting följer.
Inlägg 4
Hur faller man egentligen in i alla dessa ätstörningar?
Jag tycker att det är helt sjukt att man ens kan hamna i ett beteende där man är besatt av mat och sin kropp. Hur kan man låta sig själv bli sån. Som vän eller familj skulle jag nog ta på mig skulden för ganska mycket.
Alla behöver höra att de duger som de är, och om man får en ätstörning är ju deras kroppsbild helt felaktig, alltså måste de ha fått höra de vackra orden:
"du duger"
alldeles för få gånger. Om man aldrig får höra dessa saker, hur ska man då veta, jo..
Genom att se ut som någon som alla tycker duger. Det är ju så det är okej att se ut... det tycker ju alla..
Men är det verkligen så? Är det okej att vara så smal att andra svälter sig själva för att tro att de passar in?
Jag tycker fan inte att det är okej.
Ett annat fall. Varför får man en sjukdom som till exempel fetma.
På ett sätt tycker jag att det är mer okej på något vis. Man njuter antagligen av att äta och om man står för det och vill göra något åt problemet så tycker jag att det är mer okej än att vara pinnsmal.
Det kanske beror på att jag själv skulle vilja älska mat. Jag är själv ingen matfantast och jag tror att jag avundas de personerna som njuter av mat. Jag äter för att jag måste, inte mer med den saken. Jag är sååå avis på de människor som kan sitta i flera timmar och njuta av en god middag medan jag sitter där och petaroch äter klart på bara en kvart. Allting kanske bara bygger på avundsjuka.
En människa som har anorexia är avundsjuk på de som är smala - vill bli som dem.
En människa som försöker bli av med sin anorexia är avundsjuka på de som kan äta utan tvångstankar - vill bli som dem.
En människa som försöker bli av med sin fetma är avundsjuka på de som kan äta med måtta - vill bli som dem.
Men vad har de som får fetma att vara avundsjuka på, ingenting vad jag kommer på. De vill bara göra det som detycker om. det kanske är det som gör det mer okej enligt mig. Jag vet inte.
Jag tycker att det är helt sjukt att man ens kan hamna i ett beteende där man är besatt av mat och sin kropp. Hur kan man låta sig själv bli sån. Som vän eller familj skulle jag nog ta på mig skulden för ganska mycket.
Alla behöver höra att de duger som de är, och om man får en ätstörning är ju deras kroppsbild helt felaktig, alltså måste de ha fått höra de vackra orden:
"du duger"
alldeles för få gånger. Om man aldrig får höra dessa saker, hur ska man då veta, jo..
Genom att se ut som någon som alla tycker duger. Det är ju så det är okej att se ut... det tycker ju alla..
Men är det verkligen så? Är det okej att vara så smal att andra svälter sig själva för att tro att de passar in?
Jag tycker fan inte att det är okej.
Ett annat fall. Varför får man en sjukdom som till exempel fetma.
På ett sätt tycker jag att det är mer okej på något vis. Man njuter antagligen av att äta och om man står för det och vill göra något åt problemet så tycker jag att det är mer okej än att vara pinnsmal.
Det kanske beror på att jag själv skulle vilja älska mat. Jag är själv ingen matfantast och jag tror att jag avundas de personerna som njuter av mat. Jag äter för att jag måste, inte mer med den saken. Jag är sååå avis på de människor som kan sitta i flera timmar och njuta av en god middag medan jag sitter där och petaroch äter klart på bara en kvart. Allting kanske bara bygger på avundsjuka.
En människa som har anorexia är avundsjuk på de som är smala - vill bli som dem.
En människa som försöker bli av med sin anorexia är avundsjuka på de som kan äta utan tvångstankar - vill bli som dem.
En människa som försöker bli av med sin fetma är avundsjuka på de som kan äta med måtta - vill bli som dem.
Men vad har de som får fetma att vara avundsjuka på, ingenting vad jag kommer på. De vill bara göra det som detycker om. det kanske är det som gör det mer okej enligt mig. Jag vet inte.
Lång text del 1, inlägg 3
Det finns inte bara en typ av ätstörningar. Ätstörningar kan innebära både att man äter för mycket eller att man äter för lite. I vissa fall kan det innebära att man inte äter alls.
Ätstörningar innebär att en persons matvanor har blivit ett problem. Man slutar omedvetet eller medvetet att lyssna till kroppens signaler och matvanorna är helt skilda från vad kroppen egentligen vill. Man ändrar uppfatttningen om sin kropp väldigt mycket när man har en ätstörning. Man dömer ofta sig själv väldigt hårt och det är viktigt att man får hjälp i tid.
"Vilken typ av ätstörning man än har, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga signaler och processer."
Jag har valt att koncentrera mig på de tre vanligaste ärstörningarna.
Anorexi, Bulimi och Fetma.
Fortsättning följer.
Inlägg 2
Jag har kollat lite närmre på en annan typ av ätstörning.
Ortorexi är en ganska ny ätstörningssjukdom. Den innebär att personen strävar emot att bli den "optimala" och den mest hälsosamma människan.
De äter oftast sjukligt hälsosamt och det innebär ofta att det blir en väldigt fettsnål kost. Detta kombinerat med ett omänskligt träningsschema kan gå väldigt snett. Ofta börjar denna sjukdom med att man försöker att bota någon slags sjukdom, då kan denna diet vara nödvändig, men det gäller inte att bli fast i den alltför hårda dieten. Då kan det övergå i ett tvång som kan vara mycket krävande. Jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara att känna att man måste äta supernyttigt hela tiden, att vara helt besatt och inte kunna tänka på något annat. Alla är värda en hamburgare
När en Ortorektiker har lyckats med en dag av fullt kontrollerad kost känns renande och upplyftande. Kan till och med liknas med en religiös upplevelse.
Ortorexi är en ganska ny ätstörningssjukdom. Den innebär att personen strävar emot att bli den "optimala" och den mest hälsosamma människan.
De äter oftast sjukligt hälsosamt och det innebär ofta att det blir en väldigt fettsnål kost. Detta kombinerat med ett omänskligt träningsschema kan gå väldigt snett. Ofta börjar denna sjukdom med att man försöker att bota någon slags sjukdom, då kan denna diet vara nödvändig, men det gäller inte att bli fast i den alltför hårda dieten. Då kan det övergå i ett tvång som kan vara mycket krävande. Jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara att känna att man måste äta supernyttigt hela tiden, att vara helt besatt och inte kunna tänka på något annat. Alla är värda en hamburgare
När en Ortorektiker har lyckats med en dag av fullt kontrollerad kost känns renande och upplyftande. Kan till och med liknas med en religiös upplevelse.
Inlägg 1
Tjabba, Tjena, Hallå!
Det här är då mitt första inlägg i min nya blogg.
Den här bloggen ingår i ett skolarbete. Det är en fördjupningsuppgift i Sv A, jag ska skriva om ätstörningar. Jag tycker själv att ätstörningar är ett mycket intressant ämne och jag hoppas på att kunna lära mig mycket om hur man känner sig och hur det funkar när man har någon sorts av ätstörning.
Bloggen kommer att innehålla en ganska lång text på ca 200-400 ord, kanske uppdelad i flera mindre inlägg och en intervju. Sedan lägger jag ju självklart upp alla mina funderingar och mina slutsatser så mycket jag bara kan.
Tjollahopp!
Det här är då mitt första inlägg i min nya blogg.
Den här bloggen ingår i ett skolarbete. Det är en fördjupningsuppgift i Sv A, jag ska skriva om ätstörningar. Jag tycker själv att ätstörningar är ett mycket intressant ämne och jag hoppas på att kunna lära mig mycket om hur man känner sig och hur det funkar när man har någon sorts av ätstörning.
Bloggen kommer att innehålla en ganska lång text på ca 200-400 ord, kanske uppdelad i flera mindre inlägg och en intervju. Sedan lägger jag ju självklart upp alla mina funderingar och mina slutsatser så mycket jag bara kan.
Tjollahopp!
